Hem

Fredrik von Platen

Arkitekt SAR/MSA - Senior adviser

fvplaten@outlook.com

Vin                              Konst                              Bygge

Fredrik von Platen

Arkitekt SAR/MSA

SPF Seniorerna

Sakkunnig i bostadsfrågor

Fredrik.vonplaten@spfseniorerna.se

Årets vin(n)are 2020 i BRF


Årets mousserande

Nr 7725 Clotilde Davenne Brut Extra Crémant de Bourgogne, Frankrike                                149 kr.


Här finner du finess och elegans samt knivskarp, frisk syra i Clotildes viner som verkligen inte går av för hackor. Under närmare sjutton år ansvarade Clotilde Davenne för vinmakeriet hos Jean-Marc Brocard. Sedan 2004 har hon dock styrt den egna vineriet på egen-domen Les Temps Perdus i Chablis-byn Prehy, och gjort så med bravur. Idag rankas Clotildes viner till de abso-lut främsta i området och det är bara att hålla med.


Druvor: 60 % Pinot Noir och resten Chardonnay. Vinet tillverkas enligt klassisk champagnemetod men utan dosage som gör vinet ”torrare än brut”. Doften är mogen med inslag av röda och gula äpplen, persika och brödjästighet. Smaken fortsätter i samma stil med på ett elegant med mogen frukt och ett torrt avslut i balans. Vill du ha något bra som inte är champagne så är detta ett fullgott alternativ.


Årets vita vin

Nr. 6707 Alvarinho Contacto 2018 Minho, Portugal                                                                    120 kr.


Vinmakaren Anselmo Mendes är en av personligheter-na, på den portugisiska delen av nordvästra delen av Pyreneiska halvön, som bäst kan domptera Alvarinho-druvan. Anselmos specialitet i vinmakeriet är att han låter druvans skal vara i kontakt – därav Contacto – i cirka tio timmar. Vinet åldras på ett intressant sätt, så köp upp några 2018 som bör visa en annan sida om 3 – 4 år. Alvarinho är ett vin som kan förväxlas med Chardonnay, Riesling för att inte tala om Grüner Velt-liner. Annars brukar lime, frusna slånbär och persika nämnas förutom den friska syran med viss grön örtig-het. Skaldjur är goda till detta vin.


Druva: 100 % Alvarinho (Albarino i Spanien)


Årets vita beställningsvin

Nr. 5818 Georg Breuer Terra Montosa 2017, Rheingau Tyskland                                                  229 kr.


Rheingauproducenten Georg Breuer är sedan länge ett etablerat namn på den svenska vinmarknaden, och en mycket pålitlig källa för torr tysk riesling i toppklass. Firman leds sedan ett antal år av Theresa Breuer. Den som gillar Breuers viner eller tysk riesling i allmänhet gör klokt i att lagra vinerna. från 2015 medan de går att få tag på! Det gäller särskilt du som gärna dricker sin riesling efter ett par år. För dessa viner tål lång lagring även om de är bra nu.


Druva:100 % Riesling. Doft av mogen citrusfrukt till-sammans med citrusskal och annan stenfrukt, som indikerar kraft och är typisk för många torra topp-riesling. Smak av citrus, grönt äpple och persika, klart bra koncentration, hög syra, mineral, lång eftersmak med citrus.  


Årets vita nykomling tillika årets ekovin vitt

Nr 74136 Aphros Lourerio 2018. Minho, Vinho Verde, Portugal.                                                 129 kr.


Ett friskt, blommigt och aromatiskt vin med inslag av citrus, gula stenfrukter, päron, mineral och örter. Vinet har en lång eftersmak med ett angenämt örtigt och mineraldrivet bett i avslutet.


Druva: Loureiro. Sedan gammalt har druvan Loureiro använts i druvblandningar med max 20 % eller så. Då den framför allt odlas i regionen Minho i norra Portugal, där vintypen Vinho Verde dominerar, har druvans karaktär inte alltid varit synonymt med kvalité. Men i takt med att många producenter i både Spanien och Portugal nu producerar en-druveviner på Loureiro, får vi en helt annan kunskap. Det är en ny trend i vin-världen att tredjehandsdruvor får ståta med 100 %! Och det är på tiden, för detta är en veritabel kvalitets-druva, i synnerhet om man håller igen skördeuttaget


Årets röda vin

Nr. 7306 Lange Nebbiolo Pio Cesare 2016. Langhe i Piemonte, Italien                                     179 kr.


Ett klassisk piemontevin från en bra producent, riktigt gott, ombonat och elegant med en matsökande stil. Ett lagringsbart vin vars nebbiolodruvor vuxit på Langheslätten mellan byarna Barolo och Barbaresco.


Druva: Nebbiolo. Den druvan behöver inte ha växt inom de båda klassiska byarna B och B, för att få en klassisk nebbiolokaraktär. Det hänger som alltid på ömsintheten hos odlare, skördare och vinmakare. Färg, doft och smak i detta Pio Cesare-vin är typiskt för ett nebbiolovin från Piemonte. Langhe druvor var av andra klass tills kändisar som Pio Cesare och Gaja skaffade sig egendomar där.


Årets röda nykomling

Nr. 2576 Col d´dOrcia Rosso di Montalcino Organic 2016                                                    149 kr.


Col d’Orcia Rosso di Montalcino är gjort på den in-hemska druvsorten Sangiovese Grosso från Col  d´Orcias egna vingårdar på sydsluttningarna i Montalcino, på ca 250 meters höjd. Vinet är ungt, friskt och fruktigt men har samtidigt den intensitet som är kännetecknande för viner från Montalcino. 


Col d'Orcia är en av de äldsta företagen i Montalcino där de har verkat sedan första halvan av 1700-talet då den adliga familjen Delle Ciaia från Siena etablerade en egendom i området. Sedan 2010 är Col d´Orcias vinproduktion helt ekologisk och de är idag den största producenten av ekologiskt vin i Toscana. Utöver vingår-darna är även olivlundarna, fälten och trädgårdarna runtom skötta enligt organisk praxis.


Druva: Sangiovese Grosso. Musten har macererats med druvskalen under 10-12 dagar i temperaturkontrollerade ståltankar för att bevara den rena, ursprungstypiska frukten i druvorna. Vinet har lagrats i stora slavonska ekfat och har sedan fått mogna ytterligare på flaska i källaren.


Årets ekovin, rött

Nr. 74136 Crozes-Hermitage Les Meysonniers 2017. Rhonedalen Frankrike                               189 kr.


Vinet har lagringspotential. Men är mycket tillgängligt nu. Röda bär som jordgubbar och körsbär, lite peppar och lagerblad. Doft av piptobak och anis? Kanske anar man salami på avstånd. Vinet innehåller karaktärsdrag som kommer att slipas av vid lagring. Firman M. Chapoutier borgar för kvalitet särskilt som man ligger i framkanten när det gäller att anamma de senaste rönen i fråga om miljö och biodynamik.


Druva: 100 % Syrah

Årets vin(n)are 2018 testade

 

ALLT om VIN presenterar varje år i samarbete med Sveriges Vinskribenter de mest prisvärda vinerna som kunnat köpas på Systembolaget under året som gått. Tidningen Munskänken har i år genomfört något liknande. Jag har gjort mig ”omaket” att smaka igenom dem. Här är mina favoriter

 

Mitt första vinval har av Munskänken utnämnts till den mest prisvärda icke-champangen. Nr 85284 Faustino Cava Brut. Faustino i Rioja är kända för sin vällagrade Gran Reserva. Det mousserande är gjort på 90% Viura och 10% chardonnay. Pris: 89:-

 

Bästa vita vinet; Nr. 76570 Leth, Grüner Veltliner från Niederösterrike. Detta exemplaret är typiskt för sin druva. Jag brukar tycka det finns drag av ”kall avslagen öl” andra säger kryddighet. Pris: 119:-

 

Nästa vin är bästa vita nykomling. För första gång blir ett grekiskt vin nr. 1. I denna ”tävling”. Från Makedonien kommer detta kryddiga och fruktiga vin med citrusinslag. Druva: Assyrtiko. Ett vin som går bra till örtkryddade lambracks eller hummerpaté. Nr. 2338 Kir- Yianni kostar 90:-

 

Nästa vin är tidningen Munskänkens favorit. Nr. 6265 RUA från Nya Zeeland på Sydön längst söderut på Otago. Drickes gärna ungt, men kvalitén och skruv-korken borgar för att vinet pikar om 5 -7 år. Pris: 159 :- . En utmärkt Pinot noir - vin, något ”förklätt”. Anas inte apotekarörter? Jag kan ha fel.

 

Mitt femte vin är årets röda nykomling och kommer från Umbrien söder om Toscana. Druvan sangiovese jämte en gnutta av den blå druvan colorino. Ibland blandar man av tradition in lite Trebbiano i umbriska viner, men det slipper vi här. Nr. 2942 Rubesco årgång 2015 från vinmakeriet Lungarotti. Pris 99:-. Så här kan sangiovese också smaka.

 

Här har ni är årets röda vinnare. Nr. 2800 Delas Les Launes Croze Hermitage 2016 för 165:-. Ett rasrent syrah-vin från Rhondalen med en pepprighet och lätt bränd blåbärssylt och lite anis på köpet. Garanterat gott är det till Coq au Vin.

 

Mitt sista vin delar första platsen med det förra som årets röda vinnare. Det är ett vin från Toscana – ett Chianti Classico – gjort på Sangiovese-druvan. Ekfaten är inte buskablyga men släpper fram kaffe och körsbär och ett blygt litet hallon. Vinet är nr. 32130 Castello Fonterutoli från 2015. Pris 299:- . Priset till trots Prisvärt!! Jämför gärna med vin nr. 4 som också är ett sangiovesevin.

                                                                           Januari 2019

 

 

 

Robusta viner

till grillningen utomhus

Så här års skriver vi vinskribenter gärna om grillviner utan att tala om att det varför just det vinet passar bäst. En normalsvensk sommargrillmåltid går av stapeln utomhus. Blommor doftar, bin surrar, blå oljig rök slår emot en. Det blåser 10 sekundmeter. Det är inte tillfället för att korka upp ett gammalt lagrat fint vin. Nej, spara det till den mysiga parmiddagen i höst – inomhus.

 

Som typiska robusta utomhusviner vill jag lansera:

Rosé

Nr 22138 Fumé Blanches Rosé

Nr 6077 Mulderbosch Rosé

 

Vita

Nr 6403 DB de Bortoli Gewurtztraminer/Riesling

Nr 22139 Le Fumées Blanches Sauv. Blanc

 

Röda

Nr 5003 Beaujolais – Village

Nr 6455 Reyneke Vinehugger

Nr. Nr 2207 Trivento Golden Reserve . Cabernet Sauvignon , 2015

Nr. 6139 Ramos Reserva 2016 ett boxvin att serveras i karaff.

 - - - -

 

Låt söta viner komma till heders

 

Söta viner benämns ofta ”dessertviner”. Visst, de flesta söta viner går bra till somliga desserter, men långt ifrån alla. Nedan har jag räknat upp några söta viner som jag låtit testa i en panel med tolv intresserade vin- och matvänner mot annat tilltugg än bara desserter.

 

Tilltugg

A. Äpplekaka med vaniljsås

B. Gräddglass/vanilj med jordgubb- och hallonsylt

C. Ostkaka med vispgrädde och hjortronsylt

D. Chokladkladdkaka med chili och vispgrädde

E. Brylépudding

F. Grönmögelost

G. Gåslever, gås-, kycklingleverpastej

H. Charkuterier, proscuitto, mortadella

 

Viner

1. Nr. 7404 Langlois Crémant de Loire Brut 139 :-

    (som ”munrensare” i st.f. vatten)

2. Nr. 7873 Câstion Moscato d'Asti 2016, 92 :-

    (5,5 % alkohol)

3. Nr. 8181 Muscat de Beaumes de Venise Duboeuf

   2010, 179 :-

4. Nr. 3690 Castelnau de Suduiraut 2011, 159 :- 

    /375ml

5. Nr. 12905 St. Stephans Crown Tokaji Azsu

    5 puttonyos 2011, 159:- /500ml

6. Nr. 8000 Grahams Late bottled Vintage 2011,

    169 :-

7. Nr. 8266 Don PX Pedro Ximenez 2014, 179 :-

8. Nr. 76139 Moscatel de Setubal 2001, 206 :

 

Poängsättning av mat-vinkombinationer i en 5 gradig skala

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*) min poäng höjde eller sänkte decimaler till heltal

 

 

- - - - - -- - - -

 

 

Årets vin(n)are 2015

 

Vinprovning med Munskänkarna den 15 januari 2016 på restaurang Sarajevo

 

Jag har valt ut fem av de mest överlägsna vinnarna i Allt om Vins och Vinskribenternas omröstning. Därtill har jag valt ut ett portvin som är så särklassigt bra så det hade vunnit en omröstning om klassen portvin hade funnits med som en kategori att rösta på. Alla vinerna går i skrivande stund att få tag på i Systembolagets butiker eller beställningssortimentet. Vinerna jag valt ut är:

 

Mousserande

1. Nr 7721, Ferrari Brut, Italien, Trentino AA. Bästa icke-champagne 155 kr

 

Vita

2. Nr 2267, 2014, Brochet Facile Sauvignon Blanc, Frankrike. Bästa vita Box 229 kr

 

3. Nr 6707, 2014, Alvarinho Contacto, Portugal,Vinho Verde. Bästa vita 119 kr

 

Röda

4. Nr 12507, 2012, Vila Santa Reserva, Portugal. Bästa röda box 279 kr

 

5. Nr 33472, 2013, Le Volte dell´Ornellaia, Italien Toscana. Bästa röda 159 kr

 

Portvin

6. Nr 8016, 2008 Churchills Late Botteled Vintage, Portugal. Fantastiskt! 169 kr

 

Forts . . .

 

Årets vin(n)are 2015

 

 

------------------------------------------

 

Vilt och vin

 

Ett resultat från några nyligen genomförda tester, som jag deltagit i, av konstellationen Vilt och Vin.

 

Till hjort och älg hittade vi en favorit Penfolds nr. 6301, 2011, Thomas Hyland Shiraz  för 119:-

 

Till en köttfärslimpa på vildsvin stuffad med torkad frukt passade (tack vare stuffningen tror jag) nr 16394 Stoneleigh Pinot Noir, 2013, för 137:-.

 

Hej Vilt!

Fredrik

 

--------------------------

 

 

Vintips för utomhusdrickare

 

Ett vintips kan jag inte undanhålla er till

utomhusdrickandet och grillandet nu när sommaren kommer:

 

Caravan  (6573)Durif , 2013 Australien, South Eastern Australia 89 kr.

 

Durif är samma druva som Petit Sirah prova Mc Manus från USA för 109  kr och jämför!

Kim Demåne


Human City - en utställning på Kulturcentrum i Ronneby

27 mars - 23 maj 2021


Kim, nu har vi dig äntligen här - inomhus på Kultur-centrum i Ronneby. Egentligen ser vi dig som en urban friluftsmålare. Du är en grafisk designer och kaospilot, från Hyper Islands fantastiska yrkeshög-skola. Du har nu lämnat ditt designkontor och dyker upp oväntat, likt Stålmannen omklädd och utrustad, på stan. Med din konst förtydligar du byggnaders och själva stadens mening och särdrag med hjälp av dina spray-burkas kolorit.


Din konstart kan, för utomstående, ibland uppfattas som ensamt slit upphissad i en lift svindlande högt över marken. Stundom har vi sett dig som mästaren omgiven av lärjungar och kollegor i en paus framför ett verk under tillblivelse. Med en pizzaslice i handen kommen-terar ni muntert och ivrigt pekande på vad som just har åstadkommits. Ni,

den nya tidens muralmålare, har humor och tycks uppmuntra varandra. Det är en social och samhälls-kommenterande konst du lämnar efter dig när du, byggnadsställningar och liftar försvunnit från platsen.


Kim – du fortsätter oförtrutet vidare uppmärksamt lyssnande på samtiden, på sådant som vi andra inte upptäckt än. Men vi anar det här och nu på Kulturcentrum.


Ja, … efterlämnad konst, det är nog just vad det handlar om – slår det mig nu.


Fredrik von Platen

Ronneby konstförening

Ett konstnärskap

under ständig utveckling

– en bok om Susanne Demåne

Konstbokrecension i BLT i maj 2020

En bok om ett konstnärskap 

Författare: Jane Betts och Gunnel Carlson

Tiel: Susanne Demåne – bland prinsessor

och honjävlar

Förlag: Blekinge museum

"Hus - Rum"


Sven Pagler
15 till 24 mars 2019 

 

Sven Pagler är i ordets allra bästa bemärkelse en lokal konstnär - en som är känd och omtyckt i en begränsad region. Han har sedan lång tid ägnat sig åt måleri. Först på senare år har han kunnat ägna konsten sin heltid. Hans måleri har på ”konstrun-derna” i Blekinge på ett egenartat sätt stått ut, lockat och väckt berättigad uppmärksamhet.


Min bevekelsegrund för att vilja ställa ut Sven i Galleri Färglådan är att jag, i allt högre grad, anar en slags utforskande envetenhet i Svens minima­listiska formspråk. Jag tycker att han fått vittring på ett nygammalt spår, som visat sig innehålla mer att ta vara på än vad jag tror att han själv och hans publik kunnat föreställa sig.


Hans konst har alltid varit dekorativ och färgstark. Hans byggnader – med tak, gavlar och fasader – har kunnat upplevas som positiva signalflaggspel, men numera också som medvetna presentationer av arketypiska byggnadsverk eller i några fall som självaste ”urhuset”.


På Svens senare verk har det tillkommit ett djup i dubbel bemärkelse. Där finns dels, för den regel­rätte per­spektören, ett slags utmanande och provoce­rande paglerskt perspektiv. Dels vill vissa av hans motiv locka betraktaren att fundera på vad som finns eller vad försig­går ”bakom” fasadernas rum eller i det landskap som husen döljer. Betraktaren ställer i tysthet sina frågor; Vad har fått någon, kanske i all hast, att överge stegen mot fasaden? Vad väntar sig dessa oengagerade i per­soner, som finns i några av Svens bilder, ska hända? Vad ser katten från sin plats på taknocken? Man önskar att man som i ett hollogram kunde se runt hörnet!


Välkomna till vernissage på Galleri Färglådan och Sven Paglers konst i utställningen HUS – RUM. Utställningen är öppen till söndagen den 24 mars.



Konst & Tid

26 januari 2019 på Kulturcentrum, Ronneby

 

På Ronneby kommuns och Ronneby konstförenings vägnar hälsar jag er – utställare och vernissage-publik välkomna till Kulturcentrum i Ronneby. Några av er skulptörer har varit här tidigare när ni fyllde 40 år. Det är ett angenämt återseende.

 

Ni som ställer ut här idag utgör runt 20 % av er medlemskader. Ni är väl organiserade eller är be-redda att låta er organiseras. En drivkraft bakom utställningen är Björn Jäderås. Björn kan konsten att få ihop er. Vi har haft några effektiva lättsamma möten under ett knappt år.

 

Tillsammans med Harry Loontjens – er medlem på orten - har ni under angenäma former, med Kulturcentrums personal, fixat till detta, - det har blivit en veritabel ”provningsanstalt” för skulptur.  STORT TACK!

 

När vi förra gången skulle öppna er utställning hade vi hjälp av er kollega och min vän Pål Svens-son. Han höll ett anförande som berörde mig och en hel del av er också. Det var en hyllning till skaparkraften som inte går att hejda och som ni så generöst och oegennyttigt delar med er av, och som inte alltid uppskattas av samhället till sitt fulla värde. Men ni fortsätter, ni är besatta och besjäla-de. Den kreativitet, experimentlusta, humor, det oväntade och dramatiska, som väller fram i dessa salar har inga gränser. Tänk att det finns sådana som ni, som bjuder oss på upplevelser. Stort Tack!

 

KONST & TID har ni kommit överens om att kalla er utställning. Det är en kongenial titel på en ut-ställning men även tacksamt för den som ska öppna den. Som arkitekt – som jag är - känner man till Harvardprofessorn Sigfried Gideons teo-retiska, filosofiska - Snart 80 år gamla bok - Space Time in Architecture. Alla hänvisar till boken, när tid och rum är på tal, men alla tolkar den på sitt sätt. En del har inte läst den men tolkar den ändå.

 

”Konst och tid” det låter sig sägas men kan det tolkas?

  Tiden speglar sig i konsten

  Konsten speglar sin tid

  Betraktaren speglar sig i konsten

  Anakronismen kan vara ett barn av ”Konst & Tid”

  För att inte tala om postmodern konst som ock-    såhar en tidsdimension inbyggd.

 

När man går runt i hallarna på KC kan man känna blinkningar till gångna tider. Någon anar en Nefer-titi där eller en Döderhultare här. Eller är det inte en grekisk ortodox ikonsamling bakom mig? Nämen - en ikon med sex draglådehandtag i mässing, hur tolkas budskapet av en ikonograf? Kan hen tolka det? ”Ge mig ett handtag?” Men sex handtag, är det inte att ta i för mycket”? Är allt möjligt i vår tid? Vi reagerar eller blundar för det, men gör det med stöd i våra egna referensramar. Vi speglar oss tyst för oss själva i konsten med vår tidsuppfattning.

 

Att idag komma in i Norra hallen på KC är ju inte precis som att komma in i Glyptoteket i Köpen-hamn eller Aten. Men Norra hallen på KC är i dag och i denna skepnad; i ordets rätta betydelse ett Glyptotek – en skulptursamling inomhus helt enkelt. Se där! - Jag har spelat eller lekt med ord och begrepp som förvirrar, oroar och stimulerar. Varför ska ett Glyptotek nödvändigtvis vara från 1870-talet?

 

Jag läste i dag på morgonen en förstasidesrubrik i den stora Blekingetidningen följande rubrik:

Sällsynta fåglar allt vanligare i Blekinge!

Jag trodde för ett ögonblick att det var en teaser för kultursidans uppslag som handlade om dagens vernissager i Kulturcentrums konsthallar här i Ronneby. Det är lokaler som genom sina kvaliteter kan locka främmande fåglar hit som idag. Låt oss slå vakt om dessa lokaler.

 

Tack Skulptörförbundare som ställer ut här och för att ni roar och oroar, sätter tyngdlagen ur spel, ställer om våra mentala klockor och gör det omöj-liga möjligt. Och Ni – vernissagepublik - som har fått privilegiet att möta dessa skulpturer och skulptörer här idag sprid det till era vänner och välkomna dem till Glyptoteket i Ronneby sex veckor framåt. Sista dagen på utställningen KONST & TID – söndagen den 24 mars – kommer vi att ha en diskussion om offentlig konst där skulpturen spelar en viktig roll. Sådana skapelser som ni ser här idag måste komma ut i ett sam-manhang där medborgare samlas i vardagen.

Redan om en timme kan ni lyssna till Björn Jäder-ås i hörsalen om hur man gjuter i brons. Har ni hört talas om ”förlorade vaxmetoden”? Nej nej, det handlar inte om ett lyckat besök hos öronläka-ren utan om en gammal gjuteriteknik, som Leon-ardo da Vinci förbättrade för över 500 år sedan och som används ännu idag.

 

Med dessa förvirrande ord förklarar jag utställ-ningen Konst & Tid för öppnad.

 

 

 

 

Micke Johansson

ställer ut Studioglas

18 aug – 2 sept 2018

 

Galleri Färglådan, Drottninggatan 15 B i Karlskrona

 

Galleri Färglådan har glädjen att återigen få

ställa ut glaskonstnären och glasvirtuosen

Micke Johansson. Han har nu drivit sin helt egna glashytta i Örsjö i sju år. Hans utveckling

– tekniskt och konstnärligt - har varit spikrak.

 

Micke var underbarnet som vid 24 års ålder blev ”mästare” i Orrefors, där han hade jobbat sedan 16 års ålder efter glasskolan i Orrefors. Han har fått stipendier för att vidareutbilda sig utomlands: i den legendariska glasskolan för konstglas i kaliforniska Pilchuck och i Murano utanför Venedig. Micke har fört in lite av det internationella och amerikanska i svenskt studioglas. Sedan 15 år tillbaka har han jobbat åt våra kända glaskonstnärer, som vittnar om – ”när Micke blåser är inget omöjligt”. Det är ett samarbete, som också för honom betytt mycket.

 

Att se Micke arbeta i sin hytta är en upplevelse. Han är just hemkommen från en turné ibland glas-distrikten i USA, där han har deltagit i uppvisningar inför publik och amerikansk TV. Han är en ”lirare” när han jonglerar med den glödande glasmassan. Ingen har utvecklat, på senare år, graal- och arielteknikerna som han. Det är därför han är efterfrågad internationellt. De flesta av våra svenska glaskonstnärer måste planera sitt jobb ihop med någon som kan blåsa glaset. Han hör till de få konstnärer som kan gestalta en glaspjäs efter sitt egna idéer och gripa tillfällen i flykten. Det gäller emellertid att ha idéer, vilket Micke har. Med hans nya metoder, som han är ensam om, öppnar sig nya glasupplevelser. När man ser dessa verk, av vilka han kommer att visa några i Galleri Färglådan, tänker jag på jordens eruptiva krafter, som fångats, lager på lager med instängd luft, som preparat från tidigare geologiska perioder.

 

 

 

Återvunnen Form

Arnaud Labarge

 

En skulpturutställning på

Galleri Färglådan i Karlskrona

 

8 – 17 september 2017



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vissa miljöer kan inspirera, glädja och förskräcka mig mer än andra. Skrotupplagen tillhör mina favoriter i den genren. De väcker återfinnandets minnen och vemodet. En tillskrynklad bilkaross förknippas med mänskliga öden, kroppsskador, ekonomisk ruin eller ond bråd död. Andra föremål som en gjutjärnsspis eller ett primuskök får en att tänka på barndomens fri­tids­hussomrar. Lika tråkiga eller snusförnuftigt pedagogiska som de flesta allmänna museer är, lika inspirerande kan samma museums lagerlokaler vara. De är släkt med skrotupplaget.

 

Den franske skulptören Arnaud Labarge har ett skrotupplag som granne till sin ateljé och workshop. Hans skulpturer har tillkommit i en skapande viljeakt med humor, associationer och en ”ny syn” på det antropogena – på teknosfären – eller mera allmänt uttryckt: ”det som vi människor totat ihop”.

 

Vad får mig att be Arnuad ta sig från södra Frankrike till Karlskrona för att visa sina skulp­turer i en dryg vecka? Jo, jag ser hans konst som en estetiskt lustfylld version av det genuina kretsloppsstyrda miljö­arbetets vägvisare; att reparera och uppgradera, att återanvända, att återvinna. Det som var slagorden efter Riokonfe-rensen 1992, och som påverkade mig på ett avgörande sätt i mitt arbete i den statliga Kretsloppsdelegationen, som la grunden för dagens svenska miljöpolitik.

 

Är Arnaud Labarge unik? Kanske, kanske inte, men för mig passar hans konst just nu in i mitt sammanhang och min tankevärld. Hans konst är inte en exponent för Objet trouvé-rörelsen. Nej, här finns ett medvetet ställningstagande med lust, humor, allvar och nostalgi utfört av tillvaratagna föremål som vi velat bli av med. Arnaud ger dem nytt liv. Vi blir inte kvitt dem. En fråga som är både näraliggande och främmande blir: ”Tror du på livet efter detta”? Ja, om den version som Arnaud Labarge har stakat ut för antroposfären har sin motsvarighet i biosfären.

 

En av Arnauds skulpturer får mig att ana många bott-nar i hans konst – även politiska. En ung rebellisk varelse på ett scooteraktigt fordon far fram i hög fart. På en rostig plåtbit kan man fortfarande läsa ”OCCITANIE” över ett heraldiskt jesuiterkors. Occita-nien är nämligen, sedan 2016, en ny benämning på en samman­slagen region som stäcker sig från Medel-havet till Atlanten – norr om Pyrenéerna. Trakten är sedan medel­tiden känd för terror och frihetsrörelser omvartannat. Det nya namnet gissar jag, har inte tillkommit utan kontroverser. Det är, så uppfattar jag det, som om man officiellt skulle döpa en region till Vilda­västern eller Snapphanebygden.

 

Jag vill passa på att tacka våra vänner Cissi och Runo Cronström, som öppnat ögonen för Arnaud Labarges konst­närskap, som utan deras insikter i fransk konst vi aldrig hade upptäckt.

 

Fredrik von Platen / +46703149391 /fvplaten@outlook.com

Galleri Färglådan

Drottninggatan 15 B

Karlskrona

www.fredrikvonplaten.se

 

- - - - - - - - - -

 

 Lena Sjögren-Höer

Naturlikt

26 november - 2 december 2016

 

Det var inte länge sedan Lena Sjögren-Höe ställde ut på vårt galleri. Då rörde det sig om akvarell-konst. Lenas säkra blick för mönster var något som jag då tyckte var frapperande. Att se mönster i sitt eget måleri och förstärka dem på olika sätt är väl en sak, men att se och urskilja det och se naturen som en mönsterbank, det är inte självklart.

 

Lenas fotografikonst är en typ av bildkonst där iakttagelsen dokumenteras på en bråkdel av en sekund. Vilka sinnen, hos henne, är det som då är i auktion? Synen givetvis, men också associationer till sådant som hon upplevt eller metaforer av typen ”det ser ut som” eller ”det lilla i det stora” ”mikro- och makrokosmos”. Lena leder in oss i formvärld som vi sannolikt inte annars skulle ha mött.

 

Hennes bilder går att tolka på många sätt. Det är fritt fram att se vad man ser eller tro sig se. Lena har säkert frestats att ta vackra bilder med rosor och daggdroppar. Det är en konst att motstå frestelser. Hennes bilder är inte snarfagra men speglar konsekvent ”det sköna i det förgängliga” naturens kretslopp eller ”hopp om livet” med fröställningar som förebådar nästa generation.

 

Det finns en ny och kraftfull forskningsrörelse inom design och biologi, som kallas Biomimicry – ”att härma naturen” kan man kalla det. Jag får sådana associationer när jag ser Lenas bilder. Årmiljoner av evulotion har gjort att växter har utvecklats just så som de blivit. Det finns en lagbundenhet och slump som gett resultat. Lenas bilder är en del av denna rörelse med Naturen som mönsterbildare.

 

November 2016 / Fredrik von Platen

 

 

 - - - - - - - - - -

 

 

Cissi Cronström

Porträtt och kroki

 Galleri Färglådan

Vernissage den 19 augusti

kl. 16.00 – 18.30

Öppet 20 augusti – 28 augusti kl. 1200–1600

 

Cissi Cronström är tandläkaren som efter pension-eringen började ägna sin tid alltmer åt konsten. Konstintresset har alltid funnits där. Jag minns och la märke till henne från de sommarkurser som Ronneby Konstförening på 1990-talet anordnade ledda av akvarellgurun och professorn Arne Isacsson. Hon bor vintertid i södra Frankrike där hon har en ateljé och på samma sätt har hon det inrättat på sin  sommarvistel-se i Karlshamns skärgård.

 

Cissi har jag betraktat som akvarellist och teck-

nare. Sedan några år har hon prövat på att måla med akryl först i all hemlighet men träder sedan några år fram som en fullfjädrad porträttör oftast med modellen i helfigur. Krokitecknandet bedriver hon vintertid om kvällarna i grannstaden i Frankrike.

 

Jag tycker att krokitecknandet och porträttmåleriet hänger ihop - säger Cissi. Du vet ju hur viktigt det är att modellen vilar eller stöder på rätt ben så att anatomin känns riktig. Det ska också synas genom klädedräkten och i ansiktsuttryck på ett porträtt.

 

Leonardo Da Vinci lär ha tecknat sina figurer som modellkrokier och sedan klätt på dem mantlar och klädedräkter, så vi antar att Cissi som vanligt är på rätt väg.

 

Välkomna

 

Fredrik von Platen

Tfn. 0703149391  /  fvplaten@compaqnet.se

 

- - - - - - - - - -

 

Yang Guowei  fotograf

5 – 14 augusti 2016

Vernissage 5 aug kl. 16.00

 

Yang Guowei är en fotograf med rötter i Kina men delar sin tid mellan Beijing och Stockholm. Han har arbetat med fotoutställningar på Världskultur-museet - Östasiatiska museet – och Statens konst-

råd. Han är känd för sina mode- och livsstilsrepo-rtage. Jag träffade Guowei i Karlskrona för ett år sedan när han besökte den fantastiska skatten av Kinesiskt porslin och keramik i Kulenovic Collection i Vattenborgen. Då föddes tanken på att vi skulle göra en fotoutställning i Galleri Färglådan. Guowei skulle, tänkte jag, inte visa exotiska bilder från sitt hemland. Nej, vi tänkte att han skulle visa oss det som väcker en besökande fotografs intresse i Karlskrona. Det är kanske inte det som vi hemma-blinda Karlskronabor tror ska väcka en besökares, från en annan kultur, uppmärksamhet. Eller ser han bara samma saker på ett annat sätt?

 

Jag har under några dagar följt Yang Guowei i fotspåren under hans fotosafari i Karlskrona. Jag har sällan upplevt en så omsorgsfull konstnär. När ett motiv eller en företeelse i staden väcker hans intresse tränger han in i det med en fantastisk intensitet och med hela den genomtänkta tekniska utrustning som han har till hands och som han simultant utnyttjar. På samma sätt som en annan bildkonstnär använder sin pensel eller sitt ritstift. Hans öga och kamerans linser samverkar i ett här och nu och där staden är staffage eller bakgrund. Detta är den nya fotokonsten ganska långt ifrån mörkrum, framkallningsvätskor och fixersalt.

 

Utställningen kommer att bestå av bilder i färg och svart-vitt. Guowei kommer också visa video som speglar hans strövtåg i Karlskrona. Välkomna till Galleri Färglådan att där möta ett Karlskrona som en mästerfotograf, som spelar på den moderna fotografins alla strängar, tangenter och fotpedaler, kan uppleva staden dygnet om sommaren 2016.

 

 

 

-----------------------------------------------------

 

 

Vernissagehelg i Ronneby

 

På lördag 21 - söndag 22 nov  är det stor vernissagehelg i Ronneby - på Kulturcentrum.

På lördag öppnar vi en jubileumsutställning för Skulptörförbundet 40 år.

 

Skulpturer

En mönstring av drygt 50 skulptörer. Det blir 1300 kvm. konsthall som fylls på ett estetiskt tilltalande sätt – det garanterar jag. Kl. 13 inviger en av förbundets ordföranden för tio år sedan Pål Svensson – vår internationellt kändaste skulptör just nu, med hela världen som arbetsplats uttällningen.

 

Hemmets Slöjd – Ögats Fröjd

På Söndag invigs i Galleriet på Kulturcentrum “Hemmets Slöjd – Ögats Fröjd” – Blekinge Läns Hemslöjd 130 ÅR. GRATTIS!

 

Invigningstalare är Kerstin Anderson Åhlin – chef för Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund. På passligt till jubileet har Jane Betts skrivit en jubelbok som lanseras på söndag – en lämplig julklapp.

----------------------

 

Akvareller i Färglådan

ställs ut till den 17 juli

 

De två akvarellkompisarna Ulla Hansson och Barbro von Platen ställer, fram till den 17 juli, ut i hela Galleri Färglådan, som i vanliga fall är deras workshop, och dit de under åren generöst brukar bjuda in andra akvarellvänner i regionen på gemensamma utvecklande övningar. Nu visar de själva sina tankar om akvarellen som konstnärligt uttrycksmedel. Båda har en grund i den Nordiska akvarellkonsten med den framlidne professorn Arne Isacsson som galjonsfigur, vars avancerade kurser och seminarier de ofta gemensamt besökte. För åtta år sedan ställde de ut honom i Färglådan.

 

Hos Ulla känner man igen Isacsson i hennes landskapsmotiv med tydliga horisonter, spegling i vatten och perfekt fångad grönska i vilken man lätt avläser sommar- eller vårgrönska tack vare exakta pigmentval. I hennes stilleben med övermogna päron känner man doften från essenserna som frukterna avger. Ullas hudnära, kroppsångande och tryggt vilande krokier, som snabbt tillkommit med raska penseldrag, är något annat man minns från utställningen.

 

I Barbros akvareller är isacssonarvet mycket påtagligt i hennes ”lek” med pigmenten i det flödande vattnet, något hon kallar för ”Neptunismer”. Den lekfulla humorn når i mina ögon sin kulmen i en bild av en katt som är ett resultat av flödande pigment i vatten på ett tunt fuktskrynklande papper. Störst uppmärksamhet väcker Barbros ”Akvarellväver” som ska upplevas. Det rör sig om akvarellteknik och hantverk på samma gång. ”Jag har aldrig sett något liknande”, sa en garvad konstnär som var närvarande på vernissagen.

 

Ulla och Barbro framhåller Arne Isacsson i sin CV. Han ler säkert i sin himmel när han ser hur hans adapter blivit självständiga konstnärer tack vare grundlig kunskap som bas.

 

--------------------------

 

Lena Sjögren-Höe

ställer ut akvareller på Galleri Färglådan

25 mars – 3 april 2016  - kl 12.00 – 16.00

Vernissage den 25 mars

 

Lena Sjögren Höe, n växte upp i Karlskrona. Själv är hon utbildad tandläkare och driver Tandvårds-

team 1, som gjort sig känt, utöver tandläkeriet, att sponsra ideella verksamheter genom att få högin-tressanta föreläsare och publik till konserthuset. Lena är intressant och mångsidig, vilket avspeglar sig även i hennes  konst.

 

Lena har liksom sina syskon varit intresserad av bild-skapande. Lenas mormor var den omtyckta och begåvade teckningsläraren och konstnären Maja Fajers från Karlshamn, som 1976 var Alice Tegnér stipendiat. Säkerligen kan den konstnärliga ådran komma från det hållet.

 

Det är på Galleri Färglådan i Karlskrona, som Lena gör sin utställningsdebut. Hennes akvareller, för det är vad det handlar om, har skymtat förbi som färgsprakande bildförspel på konserthusets jätte-duk till Tandvårdsteam 1 föreläsningsarran-gemang på konserthuset.

 

”När jag för ett tag sedan träffade Lena och en samling akvareller hon hade med sig fattade jag tycke för hennes okonventionella bildspråk. Hon brinner för akvarellmåleriet och hon har utvecklats genom att utbilda sig hos de bästa akvarellisterna i landet - det märks. Jag fattade tycke för hennes egensinniga bilder i vilka flödande färg och tuschpenna samsas och bildar mönster. Det är inte lätt att vara egensinnig och samtidigt utbilda sig hos skickliga läromästare som en Anders Wallin eller en Irina Novokrescionova. Man kan nämligen lätt bli ”en efterföljare”.

 

Lena och jag hälsar er välkommen

till Galleri  Färglådan i påskveckan.

Lena kommer att finnas till hands dagligen

i galleriet veckan efter vernissagen.

 

Har ni frågor når ni mig på telefon 070-314 93 91 eller fvplaten@compaqnet.se eller Lena på telefon 070-9520614 eller lena.sjogren.hoe@mac.com

 

VÄLKOMMEN

Fredrik von Platen

 

 

------------------------------------------

 

Vernissagehelg i Ronneby

 

På lördag 21 - söndag 22 nov  är det stor vernissagehelg i Ronneby - på Kulturcentrum.

På lördag öppnar vi en jubileumsutställning för Skulptörförbundet 40 år.

 

Skulpturer

En mönstring av drygt 50 skulptörer. Det blir 1300 kvm. konsthall som fylls på ett estetiskt tilltalande sätt – det garanterar jag. Kl. 13 inviger en av förbundets ordföranden för tio år sedan Pål Svensson – vår internationellt kändaste skulptör just nu, med hela världen som arbetsplats uttällningen.

 

Hemmets Slöjd – Ögats Fröjd

På Söndag invigs i Galleriet på Kulturcentrum “Hemmets Slöjd – Ögats Fröjd” – Blekinge Läns Hemslöjd 130 ÅR. GRATTIS!

 

Invigningstalare är Kerstin Anderson Åhlin – chef för Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund. På passligt till jubileet har Jane Betts skrivit en jubelbok som lanseras på söndag – en lämplig julklapp.

 

ESSÄ i Arkitektur nr 7/2021

Meningen med Mjölby


Fredrik von Platen påminner oss om Boverkets arbete med stadsmiljön på 1990-talet, med grönska och måttfulla städer i regionala nätverk. Det är idéer möjliga att återanvända idag.


Vad är meningen med Mjölby? Med den frågan öppnade jag en av otaliga boverkskonferenser på 1990-talet. Anförandet handlade om stadsmiljön och centrumplaneringen i våra vanliga svenska städer och konferensdeltagarna var kommunpoli-tiker, stadsarkitekter och planerare i kommuner och länsstyrelser. Jag kunde lika gärna ha nämnt en annan stad – som Eslöv, Växjö, Falkenberg eller Skövde – för jag befann mig inte ens i Mjölby när jag kläckte ur mig detta. Det var väl allitterationen och att Mjölby för de flesta av oss är en alldaglig stad, som många har passerat på E4:an eller stambanan utan att besöka den. För medborgaren i Mjölby är det orten man bor på, just så alldaglig att man inte ställer sig frågan varför det ser ut som det gör. Att döma av centrumplaner jag då och då får i min hand, verkar det inte som om samhällsbyggnadskon-toren heller vet så mycket om sin stad. Man jagar stadens grönplättar och impediment i syfte att smälla upp ett bostadshus.


Stadsmiljöfrågorna var viktiga på 1990-talet. Vi hade nyligen fått en byggnadslagstiftning, PBL, vars tillkomst i viss mån hade dikterats av en önskan att bättre kunna reglera och bevara den byggda miljön. Byggnadslagstiftningen från 1947 skulle i första hand underlätta för bostadsbygg-ande på jungfrulig mark.


Vid den tiden uppmärksammades staden av EU, som publicerat sin inspirerande Grönbok om staden. Förnyelsen och tillväxten av den euro-peiska staden skulle inte längre fortsätta på jordbruksmark menade man. Den skulle ske på övergivna ytor som otidsenliga verksamheter lämnat, som hamnar, institutionsområden, mentalsjukhus, försvarets jättelika arealer. De var samtidigt ofta ”terra incognita” för stadens invånare, arealer som nu skulle transplanteras till staden.


Boverket var den nya myndigheten 

för byggande, boende och fysisk planering – en sammanslagning av Kungliga Bostadsstyrelsen och Statens Planverk – som regeringen omlok-liserade från Stockholm till Karlskrona 1988 - 89. Ett fåtal anställda från de tidigare två statliga verken hade hängt med. Själv var jag planchef i Kalmar och ordförande för Föreningen Sveriges stadsarkitekter när jag blev jag utsedd av rege-ringen. Boverket rekryterade personal från hela landet. Flytten var omdiskuterad. Många i de kommunala kretsarna hyllade den. Kanske skulle verkets lokalisering, visserligen till en av de mest monumentala stadsmiljöerna i landet, men dock till Sveriges periferi, bidra till att planeringens vardagsfrågor, utanför storstäderna, fick större utrymme.


Stadsmiljöfrågorna i Boverkets organisation hade av regeringen fått en viss dignitet genom att en stadsmiljöavdelning ingick och att ett särskilt Stadsmiljöråd inrättades vid Boverket. Rådet fick en viss självständig karaktär genom att rådsmed-lemmarna utnämndes av regeringen. Det var inte ovanligt på den tiden att statliga myndigheter fick ”tankesmedjor” med generaldirektören som ordförande. I Boverkets fall ville bostadsministern Hans Gustafsson definitivt ha det så.


I den stadsmiljöavdelning som jag kom att leda fanns uppslagsrika, erfarna och ibland ”ärrade” medarbetare med senaste anställningsadress på kommuners plan- och trafikkontor, parkförvalt-ningar, länsstyrelser, länsmuseer. Där fanns också forskare från universitetens och högskolornas samhällsplanerarutbildning. Vid rekryteringen fäste vi stor vikt vid att många medarbetare hade erfarenhet från samarbete med folkvalda i kommunala nämnder och styrelser.


Stadsmiljörådets medlemmar tillförde erfaren-heter och kom med värdefulla synpunkter från sina mångskiftande intressesfärer. Allt verket levererade skulle ha en adressat, vanligen stadsarkitektkontor, länsstyrelser och byggnads-nämnder. Alla väsentliga rapporter från avdel-ningen blev föremål för rådets granskning. Rapporter nagelfors av rådets medlemmar, som ibland kunde ha långtgående stilistiska, men även faktasynpunkter. Staden i litteraturen, några rådsmedlemmar var kända författare, var ett alltid lika aktuellt ämne. Kerstin Ekmans roman-trilogi från Katrineholm minns jag som mycket inspirerande. Man hoppas att de styrande i Katrineholm förstod att ta vara på författarinnans bidrag, som är värda mer än många av de konsultinsatser som krävdes för omdaningen runt järnvägsstationen. Likaså Jolos Mina städer med rapporter från Ängelholm, Dublin och Hjorthagen pekade ut oväntade inslag i den fysiska miljön som betydelsefulla för upplevelsen av staden. Jolo skriver om Ängelholm:

   ”Torget i Ängelholm är en av mina avhållna             uppehållsplatser i Sverige. Där finns ingenting

     som inte finns runt andra torg i landet –

     kyrka, jordbrukarnas kreditkassa, möbelaffär,

     taxistation och annan nödtorft. Ängelholms

     torg har en egen atmosfär, ett sommarlätt   

     frikostigt lynne som försätter mig i detsamma.

     Jag börjar handla alldeles obehärskat i alla 

     butiker och går runt och köper saker som jag

     inte har det ringaste användning för”.


Planerare och köpmän skulle kunna offra vad som helst för att hitta den genetiska koden för ett lyckat torg. Stadsplanering, trafikplanering, gågator och nybyggen kan tillföra kvalitéer, men lika ofta kvadda känsliga sammanhang. För att inte förgripa sig på stan, måste man begripa sig på stan, var ett uttryck som ofta användes på Boverket.


Under Boverkets första fem år 

i Karlskrona levererades några rapporter som delvis inspirerats av europeiska tankegångar om samhällsplanering. Sverige hade 1991 lämnat in en ansökan om medlemskap i EU. Tankegångar som var i svang handlade om regionernas Europa, samverkan mellan regioner och regionstäder, kluster av högskolestäder, utbyggnad och modernisering av järnvägar som kunde stödja sådana sammanhang och utvidga arbetsmark-nader. Boverket tog 1994 fram en idéskrift, Vision för Sverige 2009, som illustrerade dessa tankegångar.


I Boverkets rapport 1994, Stadens parker och natur, uppmärksammades den fragmentisering av stadens grönska, som redan då var på gång. Större parker naggades i kanten, små grönytor bebyggdes. Motiven för exploateringen var svaga. I miljökonsekvensanalyser kunde man till sin häpnad läsa att bygga bostäder i park var bra för totalmiljön efte-som det dagliga resandet skulle bli mindre. Parker offrades ibland också för allmänna byggnader när museer, bibliotek och kulturhus bredde ut sig. I rapporten lanserades nya tankar om biologisk mångfald och dagvattenhantering.


Den måttfulla staden, som Boverket gav ut 1996, handlar inte bara om staden, dess byggnader, trafik, planering och utveckling utan minst lika mycket människorna där och livet som kan levas i staden. Boken blev föremål för en landsomfatt-ande föreläsningsturné, som recenserades lokalt. ”Här får man idéer om nya metoder att planera, sa en stadsarkitekt, medan en annan som just släppt fram ett höghus vid motorvägen kallade det för ”åsiktsinformation”.


Många seminarier, med utgångspunkt från Den måttfulla staden handlade om metoder för att hjälpa planerare att läsa in sig på ”sin stad”. De flesta städer har en relativt nyligen nedskriven stadshistoria, som i allmänhet håller hög akade-misk nivå. En mängd sådana tillkom i samband med kommunreformen runt 1970 eller uppmärk-sammade stadsfullmäktige 100 år. Ofta ger dessa historieböcker ledtrådar till topografiska fördjup-ningar. Boverket rekommenderade kartstudier bakåt i tiden för att finna äldre domänstrukturers inverkan på dagens. Jag minns själv hur jag i Kalmar, där jag hade ett planeringsansvar en gång, hittade ”originalinspirationen” till en gammal Hallmanplan i form av urgamla kolgårdar och tångvägar, som var primitivt karterade på 1700-talet. Hallman var inspirerad av Camillo Sitte, som sannolikt inte han heller ritade sina ”medeltidsplaner” enbart på inspiration utan fick finna sig i att urgamla ägogränser, gamla träd eller bergknallar blev nödvändigheter att ta vara på eller ta hänsyn till i stadsplaneringen. Även om vi har dynamit och caterpillers till vårt förfogande kan man vara måttfull i sina ingrepp. Precis som man i restaureringskonsten använder byggmeto-der och väljer material från tiden för byggnadens tillkomst, bör man, så långt möjligt, gå till väga på ett liknande sätt när gamla stadsplaner ”restaureras”. Min ögonöppnare på det stads-kartografiska området var kulturgeografen från Lund Lennart Améen med sina studier om stadens domänstruktur. Nils Ahlbergs praktverk Svensk Stadsplanering och hans bidrag i Den måttfulla staden gör sådana studier lätta att numera genomföra.


Staden är inte bara

husen, gatorna och torgen
Stadens identitet, speciellt i centrum, konstitueras i högsta grad av alla de människor från stadens alla hörn som använder den, tar den till sig, med-verkar i den och bebor den. Särskilt som barn kände man tydligt skillnaden när man rörde sig i den ”trygga innerstaden” som samtidigt var hemvist för ingen och för alla, jämfört med när man förvillat sig in i ett nybyggt bostadsområde. Där var man främling och utstrålade sannolikt främlingskap genom att den fysiska miljön var till för dem som bor där.


Som arkitekt och planerare har jag prövat många idéer som teoretiker, forskare och praktiker presenterat. Två tidiga husgudar var Gordon Cullen med sitt Townscape och Kevin Lynch med The image of the city. Cullen byggde upp sitt stadslandskap från detaljerna i staden: portiker, skulpturer, broräcken, vegetation, markbelägg-ningar. För Kevin Lynch var det de stora dragen i stadslandskapet som gällde. Inte minst land-märken, vattendrag, trafikleder, kyrkor och torg som vi orienterar oss efter. Metoderna har varit användbara för att lära känna den stad som man som konsult råkat dimpa ner i. Gör man inven-teringar till fots träffar man på företeelser som ställer frågan Varför ser det ut så här?, och vips tränger man igenom ett kunskapsskal och lär sig mer.


Cullen och Lynch minns man kanske mest från bilderna i deras böcker. Speciellt Gordon Cullens illustrationer bildade skola för arkitektårgångar på 1960-talet. Om man även fördjupade sig i vad de skrev, fick man klart för sig att båda var noga med att systematiskt avlyssna medborgare i centrum, besökare från stadens periferi och turister. Liknande nutidsetnologiska intervju-studier och metoder utvecklades också vid Göteborgs universitet och Chalmers, under landshövdingehusstriderna på 1960-talet.


Man ska inte underskatta insupandet av staden som ensam flanör. Men en mångsidigt samman-satt grupp intresserade, som rör sig tillsammans, utrustade med karta, notisblock, måttband och kamera kan lägga märke till mer och djupare dis-kutera företeelser och iakttagelser på ett effek-tivare sätt. Just en sådan metod är ”charretten” - den lilla kärran. De gånger jag varit med på sådana övningar, med planerarproffs, politiker, personer från ideella föreningar har alltid berikat mig. En stadsarkitekt som motiverade sin frånvaro från en sådan övning med ”sånt har jag inte tid med”, erkände utan förbehåll efteråt när han var med på redogörelsen efter en lång dag: ”det va som fan, det kunde jag inte ana”.


I Pandemins spår

kan man idag ana flyttmönster framförallt bland unga hushåll. Rörelsen går från stora städer till mindre, och från de något mindre till små tätorter och våra landsbygder. Arbetstagare kräver rätten att få arbeta hemifrån, åtminstone några dagar i veckan. Vad kan det betyda för staden? Den väl-skötta grönskan i staden, dess lungor, som man både reellt och känslomässigt kan kalla den, kom-mer att få stor betydelse för de som är hänvisade dit. Kulturhus och bibliotek kommer att få större betydelse. Man kan ana en hotbild: traditionell mångfacetterad service tycks vara på väg att lämna den mindre staden och ersättas med opro-portionellt många snabbmatställen och friser-salonger. I pandemins tidevarv kanske stadens politiker ska tänka efter innan all charm med deras lilla stad försvunnit. Innan vi vet mer om pandemier, hemarbete och näthandel är staden, liten som stor, värd eftertanke. Och det finns erfarenheter att bygga vidare på.


Byline:

Fredrik von Platen har varit lärare på ”Mejan”, planchef i Kalmar, ordförande i Föreningen Sveriges Stadsarkitekter, ansvarig för stadsmiljöfrågor på Boverket, ledamot av Vägverkets miljö- och skönhetsråd. Han är nu sakkunnig i seniorbostadsfrågor åt SPFseniorern

Bolånebank agerar bromskloss på bostadsmarknaden – mot sin vilja?


Äntligen har en svensk bank – Skandiabanken - i en rapport visat svart på vitt att det är svårt för 67-åringar att kunna låna till en adekvat seniorbostad när pensioneringen faller in. Visserligen handlar rapporten om dagens 40-åringar, med medelin-komst, som går i pension om 27 år. SPF Seniorerna har emellertid konstaterat i olika sammanhang, att det är lika illa ställt för dagens seniorer.


Den välgjorda rapporten redovisar att alla Finans-inspektionens (FI) olika påhitt sedan 2011, utan stöd i ekonomisk forskning, bara resulterat i att förlama vår bostadsmarknad. Det har bl.a. handlat om amorteringsregler, inkomstkontroll genom skuldkvotstak samt om hur stor andel av bostadens marknadsvärde som får belånas och indirekt hur stor egen insats som bostadsköparen själv måste stå för. Det senare är vettigt och borde räcka. Mot denna bakgrund redovisar Skandiarapporten hur möjligt (eller omöjligt) det är, på 20 olika svenska bostadsmarknader från Malmö till Luleå, för en normalinkomsttagare, att som pensionär förvärva en bostadsrätt. Endast på 10 orter, sannolikt med en god kommunal bostadsförsörjning, kan en idag 40 årig medelinkomsttagare som 67-åring (om 27) år köpa sig en bostadsrätt och dessutom leva på sin pension. I förbigående nämns i rapporten att fastighetsbolag med hyresrätter ställer väl så tuffa inkomstkrav. En ny bostadsrätt, om man får låna upptill 75 procent av marknadsvärdet, ger lägre boendekostnader än en hyresrätt med motsvarande läge och utformning.


SPF Seniorerna anser, inte minst efter att ha läst Skandias rapport, att det är nödvändigt att bedöma seniorers betalningsförmåga när det gäller bostads-lån på ett helt annat sätt än en 40-årings, som t.ex. kan bli arbetslös eller arbetsoförmögen. Pensions-inkomsten är säker om än lägre än en normal anställningsinkomst.


Närmare 70 procent av svenska 70-plussare bor i en ägd bostad idag, 50 procent i villa eller radhus. Om vi pensionärer kunde slippa några av de statliga restriktionerna vid försäljning - och därpå följande - inköp och belåning av en senioranpassad bostad inför åldrandet, skulle det vara bra för det svenska samhället. Vi som seniorer kunde få en bostad som är lämplig att leva resten av livet i och där kunna ta emot kommunens hemtjänst. Vi skulle, om vi flyttade från en olämplig bostad, ”släppa ut” bo-städer på marknaden som passar för dagens barnfamiljer. Vi skulle använda värdestegringen på vår sista bostad i livet till att bygga svensk infra-struktur i form av bostäder. Att bygga lämpliga bostäder är nämligen precis lika samhällsnyttigt som att få fram vägar, broar, skolor, kommunalhus mm.


Som det är nu, drivs vi seniorer mot att ta kost-samma seniorlån – benämnda hypotekspension, 65+ lån mm. - i kreditinstitut som erbjuder oss dessa till ockerräntor. Dessa s k kapitalfrigörnings­kre­diter har - hör och häpna - fått klartecken från Finansinspektionen. I bästa fall kan de bidra till att förbättra tillgängligheten i våra villor så att vi kan bo kvar där några år till, men det är uppseende-väckande att dessa lån med säkerhet i fast egendom kan användas till onyttiga flygresor till Thailand och andra tveksamma semestermål. Läs mer om dessa lån i en rapport på förbundets webbplats: ”Det saknas rimliga bolånealter-nativ för seniorer”.


På nedanstående debattforum har en SPF-blogg tagits in

www.bostadspolitik.se

Efter KRISEN får det helt

enkelt inte bli som förut igen


Debattpocketbok

Sverker Sörlin

KRIS! Från Estonia Till Corona.

Bokförlaget Atlas


Bostadskris, kris i befolkningsfrågan, kristidsnämnd. Kris förekommer i många sammanhang. Som den idé -och lärdomshistoriker Sverker Sörlin är reder han ut begreppet och med kris näraliggande före-teelser. Kriser kan förebåda katastrofer, som ofta får ett snabbt förlopp. En katastrof kan också leda till en kris. Kris kan leda till revolution – blodig eller oblodig -. Coronapandemin är utan tvekan en äkta kris. Den omfattar hela världen och hela klotet - som ett världskrig. Kris är ett ord som ska respek-teras och inte slentrianiseras menar författaren. Kris är ett begrepp som antyder att allt blir sig inte likt igen efter att krisen har bedarrat och efter att omfattande och omvälvande åtgärder vidtagits. Orden är viktiga i denna tillsynes anspråkslösa bok, som dock Sörlin försett med nyttiga och ibland oväntade och lärdomsspäckade referenser.


I förordet framhåller vår ärkebiskop Antje Jackelén betydelsen av ”orden” och kunskapen, vilka författaren verkligen vårdar. Inte bara genom den vetskap som Sverker Sörlin besitter är han en auktoritet utan även ”praktiskt”; han blev nämligen också tidigt i mars smittad av coronaviruset och fick uppleva ångestfyllda dagar då svensk sjukvård ”krisade” och lite yrvaket inte riktigt fattade vad vi var på väg mot. Men denna insikt läser man boken med stor respekt. Den har tagits fram på rekordtid och i rättan tid.


Den största textmassan i denna pocketbok består av ett drygt femtontal DN-artiklar, samt anföranden, bokrecensioner och tal, som har det gemensamt att det finns ett alarmistiskt budskap som gränsar till och är nära att tippa över mot - just KRIS. Att läsa dessa korta stycken visar också med vilken vana och precision Sörlin rör sig mellan statsvetenskap, ekonomism, naturvetenskap, naturhistoria och humaniora. Det är en sådan bok som man känner sig klokare av när man läst och haft tid att begrunda. Vissa passager i boken rekommenderas bli lästa om igen.


Både ärkebiskopen och författaren framhåller att kristid är orostid. Oro för den egna livhanken, arbetet, hus och hem, anhöriga. Coronakrisen har många av dessa ingredienser, men den odlar också vår känsla för samhörighet och lojalitet. Håll avstånd! Tvätta händerna! Undvik trängseln i kollektivtrafiken! Det är på dig det hänger om din sköra farfar ska överleva eller få en plats på intensiven! Det gäller att tänka i långa led.


Sverker Sörlin, som den naturhistoriker han är, drar ut perspektivets hjälplinjer att även innefatta den miljökris som väntar oss men som ännu inte påtag-ligt drabbat den rika världen, i sådan omfattning, att den lett till handling utan bara till ord och siffror att diskutera i akademierna. I corona-krisens köl-vatten har några av oss, inte minst författaren själv men även några premiärministrar, i sina febriga sjukdomsdrömmar skymtat Charon febrilt roende över floden Styx med sin last. Behöver det verkligen gå så långt för att vi ska inse att miljö- och klimat-krisen redan är här?


Sverker Sörlin har bidragit till att i Sverige föra ut begreppet antroposcen – människans tidsålder – såsom den senaste av våra geologiska tidsåldrar. Intressant, men är det inte bara fyndiga begrepp som passar forskarvärlden? Folk i allmänhet känner ju inte ens till jura, krita etc! Men ska det å andra sidan behövas ond bråd död, även i den rika värl-den, för att vi på allvar ska reagera på miljökrisen? ”Låt oss ta hjälp av corona-krisens hantering och verktyg för att göra oss lika medkännande och medvetna om klimat- och miljökrisen”. Så skulle man också kunna tolka bokens budskap.


Fredrik von Platen


"Så här har vi

seniorer det med boendet" 


Slut på att köpa grisen i säcken?

Det urgamla talesättet ”köpa grisen i säcken” har kommit till heders igen. Förr i tiden kunde man köpa en spädgris på torget i en säck för att lätt kunna bära hem den. Väl hemma, knöt man upp säcken och fann en självdöd hund i den. Något liknande är det med dagens bostadsrätter som man köpt ”på ritning” hos mäklaren för 30 månader sedan och nu får se i verkligheten. Så gott som alla köpare av nya bostadsrätter som jag mött är, när det kommer till kritan, missnöjda. När de positiva omdömena är avverkade av typen: snygg utsikt, busslinje 4 stannar utanför porten, servicebutik tvärs över gatan, nära till jobbet, kul med en hobbylokal etcetera, kommer efter en stund allt det som är dåligt, berättat i ett tonläge som antyder djup besvikelse och maktlöshet över ett misslyckat köp. .  .  .    forts

 

 

Sagan om bostadsrättsföreningen Barskrapan

Det var en gång två byggherretroll. Det ena trollet hette Oskar det andre Tobbe. De var bröder. Det är inga ovanliga namn på troll, om någon nu tror det. De hade kommit över en fastighet som de tänkte bygga bostäder på. Det var mark som ingen ville ha, för det hade förut stått en ful fabrik på tomten som gjorde att alla trodde att det var smutsigt och förorenat långt ner jorden. Trollen köpte den skräpiga tomten ganska billigt. Men tomten var inte så smutsig som alla trodde, och trollen skulle ändå gräva en grop där huset skulle stå, och lägga jorden på ett annat ställe långt borta där det inte var så noga. Och den snälla kommunen som behövde bostäder hjälpte till. Den lilla dyiga sjön som hade vuxit igen fick kommunen pengar från det snälla Naturvårdsverket för att röja upp. På så sätt skulle ena halvan av huset de byggde få utsikt över en vattenspegel och från den andra sidan av huset kunde man se hur godståg baxades fram och åter på bangården. Ju fler godsvagnar som rangerades desto bättre går det för Sverige sa en ekonomiprofessor i TV. Och vem vill att Sveriges ekonomiska utsikter ska vara dåliga? Jag menar bara! sa de båda bröderna.

 

Trollen bar alltid stora spenderbyxor så att de kunde gömma sina svansar i dem. De gick som barn i huset in och ut genom kommunkontorets dörrar. ”Här har vi några byggare som vill oss alla i kommunen väl” sa det ledande kommunalrådet. ”Vill oss väl” är ljust vad de vill, sa oppositionsrådet.

fortsättning . . . .

 

 

”Miljonärerna har tagit slut”

Att sälja dyra bostadsrätter har den senaste tiden blivit svårare än på länge. Fredrik von Platen, sakkunnig i bostadsfrågor på SPF, menar att vi ser ett skifte på marknaden.

 

Kopiera länken

och lyssna på EFN's inlägg

https://www.efn.se/nyhetsrummet/miljonarerna-har-tagit-slut/

 

 

 

Den sociala bostadsrättsidén är kapad av giriga bostadsbyggare. 

Den helt dominerande delen av dagens bostads-rättsbyggande har ingen likhet med de bostads-sociala och konsumentkooperativa ambitioner som vägledde pionjärsorganisationerna på 1920-talet och långt fram på 1970-talet. Sedan mitten av 1990-talet har nya aktörer kraftfullt tagit över marknaden för bostadsrätter. Vi kan kalla dessa aktörer för ”försäljningsbyggherrar” eller ”entreprenörsbyggherrar. Själva vill de kalla sig utvecklare eller förädlare eller fastighetscoacher! De representerar ofta de stora byggkoncernerna. Låt oss i det här fallet kalla den för Byggkoncernen BK. Koncernen bygger, i mitt praktikexempel, i kvarteret Uppskörtaren Större ett flerbostadshus, som ska upplåtas mot bostadsrätt. När huset är klart, efter en produktionsfas på 2 – 3 år, övertas det av lägenhetsköparna, som även övertar den byggande föreningen, med stadga och allt, som Byggkoncernen bildade inför byggskedet. Den nya föreningen består oftast av ett antal, i bygg- och förvaltningsfrågor, mer eller mindre entusiastiska amatörer. Några av medlemmarna tar på sig ansvaret och går in i styrelsen, andra bildar en supportergrupp till styrelsen, andra åter undrar – ”va sjutton har vi gett oss in i” – det är ju bara problem, som ältas på husmöte efter husmöte de första åren.

 

 

 

Sydsvenskan 16 mars 2018

”Samhället kan spara miljontals kronor i och med att en lägenhet i ett seniorhus byggs.”

■ Tänk om de hundratusentals välbelägna enfamiljshus där det idag bor en eller två seniorer kom ut på bostadsmarknaden, hur många barn-familjer skulle inte då få sina drömmar uppfyllda?

Det skriver Fredrik von Platen, arkitekt och SPF-seniorernas bostadsexpert.

 

 

DI-debatt, apropå byggfusket i Brf.Riddaren 24 i Stockholm. Införd den 18 jan. 2018

 

Att köpa bostad i säcken

Att köpa bostadsrätt på ritning är mycket riskfyllt. Det vanligaste är att totalentreprenören och byggherren tillhör samma koncern. T.ex XX-företaget entreprenad bygger åt XX-företaget bostad som sedan säljer till ett gäng amatörer som så småningom bildar en bostadsrättsförening med stadgar som förra byggherrens interimistiska bostadsrättsförening skrivit. Den ursprungliga föreningen har godkänt huset vid en slutbesiktning.  . . . . forts

 

 

Med anledning av den sommar-sega bostadsdebatten i rikspressen

Bostadsbyggnadsdebatten sommaren 2017 är mer förvirrad än på länge. . . . . .forts .

 

 

Att städa upp bland trapporna

Jag var nyligen på Senior-Världskonferensen, som gick av stapeln den 20 april på Chalmers Konferens vid Chalmersplatsen i Göteborg . . . . .

 

 

 

Ge alla samma möjlighet att bidra till effektiv energihushållning

Seniorer tycker att varje hushåll, genom energi-mätning i nya hus, ska betala för den energi man använder.

   Halva Sveriges befolkning bor i flerbostadshus och andelen kommer att öka på grund av urbanise-ringen och den kraftiga ökningen av antalet medborgare i Sverige. Svenska myndigheter bedömer att Sverige behöver bygga 700 000 ”energismarta” bostäder till 2025, där huvuddelen kommer att vara flerbostadshus. Vi får inte missa chansen att bli energismarta konsumenter. , , , , , ,

 

 

 

Åtkomliga bostäder

 

SNS-rapporten “Åtkomliga Bostäder” författad av professor Hans Lind, KTH -  presenterades den 17 februari i Stockholm bl.a. inför bostadsministern och en stor publik och SVT Forums kamrer. En intressant rapport som man bör ha läst om man ska delta i den aktuella bostadsdebatten. Bygg- och bostadssektorn var i panelen representerad av BoKloks vd. Jonas Spangenberg. Det var ett bra val, ty han kunde visa på ett uppriktigt sätt från min bransch att öka konkurrensen.   

    De sista skälvande minuterna fick jag, som en röst från publiken, chans att peka på den konventionella byggsektorns horribelt dåliga organisation och insikt om kostnadsutvecklingen (tid 1.28 min).

 

http://www.svtplay.se/klipp/6597478/atkomliga-bostader

 

 

 

Raka rör i stället för flyttkedjor

På en någorlunda effektiv bostadsmarknad sägs det uppstå en flyttkedja när ett hushåll lämnar sin bostad, som därmed blir ledig. Effekten av en sådan händelse kan ge upphov till längre eller kortare kedjor. Ibland ifrågasätts det om det ska liknas vid kedjor eller snarare ringar på vattnet. Den lättast avläsbara effekten av händelser på en bostadsmarknad uppstår, menar aktuell forskning, om det samtidigt tillkommer nya bostäder, även om tillskottet är litet. För att begreppet ska vara intressant, meningsfullt och ett användbart mått ska inte ”kedjereaktionen” dra ut för mycket i tiden, innehålla för många länkar eller involvera alltför fjärran bostadsmarknader. . .  forts

 

 

 

 

 

Arkitektgala

 

På torsdag ska vi arkitekter “fira” vår gala och dela ut priser och medaljer. Utredningen “Getaltad livsmiljö”- en politik för arkitektur, form och design har just lagts på regeringens bord.

    Ensamutredaren Christer Larsson ska tillsammans med Kulturministern förklara för oss arkitekter vad som denna “soppa” innehåller.

    I det nummer av Arkitekternas egen tidning, som kommer lagom en debattartiklar från min penna. Det är fler än jag om är missnöjda med utredningsresul-tatet. Jag bifogar mitt bidrag. Därtill kanske “vårt upprop” på kultursidorna i SvD den 17 nov har uppmärksammats av några. Annars läs nedan.

http://www.svd.se/sverige-behover-ett-arkitekturmuseum

 

 

 

Arkitekter, designer och konstnärer - bättre utredning är vi väl värda

Fick SOU 2015:88 i min hand härom kvällen – ensamutredaren Christer Larssons opus – och läste den med stigande oro och förvåning under natten.

 

Jag fick en första varning när den drygt 250-sidiga skriften inleddes med något patetiskt, som jag aldrig tidigare läst i en SOU, - “Utredarens förord” på 2 sidor. Illa byråkra-tiskt skrivet och obegripligt, inte minst för politiker som ska läsa det och därtill skriven i en ödesmättad ton av typen ”nu eller aldrig”. . . . . forts

 

 

 

Bolånebank agerar bromskloss på bostadsmarknaden – mot sin vilja?


Äntligen har en svensk bank – Skandiabanken - i en rapport visat svart på vitt att det är svårt för 67-åringar att kunna låna till en adekvat seniorbostad när pensioneringen faller in. Visserligen handlar rapporten om dagens 40-åringar, med medelin-komst, som går i pension om 27 år. SPF Seniorerna har emellertid konstaterat i olika sammanhang, att det är lika illa ställt för dagens seniorer.


Den välgjorda rapporten redovisar att alla Finans-inspektionens (FI) olika påhitt sedan 2011, utan stöd i ekonomisk forskning, bara resulterat i att förlama vår bostadsmarknad. Det har bl.a. handlat om amorteringsregler, inkomstkontroll genom skuldkvotstak samt om hur stor andel av bostadens marknadsvärde som får belånas och indirekt hur stor egen insats som bostadsköparen själv måste stå för. Det senare är vettigt och borde räcka. Mot denna bakgrund redovisar Skandiarapporten hur möjligt (eller omöjligt) det är, på 20 olika svenska bostadsmarknader från Malmö till Luleå, för en normalinkomsttagare, att som pensionär förvärva en bostadsrätt. Endast på 10 orter, sannolikt med en god kommunal bostadsförsörjning, kan en idag 40 årig medelinkomsttagare som 67-åring (om 27) år köpa sig en bostadsrätt och dessutom leva på sin pension. I förbigående nämns i rapporten att fastighetsbolag med hyresrätter ställer väl så tuffa inkomstkrav. En ny bostadsrätt, om man får låna upptill 75 procent av marknadsvärdet, ger lägre boendekostnader än en hyresrätt med motsvarande läge och utformning.


SPF Seniorerna anser, inte minst efter att ha läst Skandias rapport, att det är nödvändigt att bedöma seniorers betalningsförmåga när det gäller bostads-lån på ett helt annat sätt än en 40-årings, som t.ex. kan bli arbetslös eller arbetsoförmögen. Pensions-inkomsten är säker om än lägre än en normal anställningsinkomst.


Närmare 70 procent av svenska 70-plussare bor i en ägd bostad idag, 50 procent i villa eller radhus. Om vi pensionärer kunde slippa några av de statliga restriktionerna vid försäljning - och därpå följande - inköp och belåning av en senioranpassad bostad inför åldrandet, skulle det vara bra för det svenska samhället. Vi som seniorer kunde få en bostad som är lämplig att leva resten av livet i och där kunna ta emot kommunens hemtjänst. Vi skulle, om vi flyttade från en olämplig bostad, ”släppa ut” bo-städer på marknaden som passar för dagens barnfamiljer. Vi skulle använda värdestegringen på vår sista bostad i livet till att bygga svensk infra-struktur i form av bostäder. Att bygga lämpliga bostäder är nämligen precis lika samhällsnyttigt som att få fram vägar, broar, skolor, kommunalhus mm.


Som det är nu, drivs vi seniorer mot att ta kost-samma seniorlån – benämnda hypotekspension, 65+ lån mm. - i kreditinstitut som erbjuder oss dessa till ockerräntor. Dessa s k kapitalfrigörnings­kre­diter har - hör och häpna - fått klartecken från Finansinspektionen. I bästa fall kan de bidra till att förbättra tillgängligheten i våra villor så att vi kan bo kvar där några år till, men det är uppseende-väckande att dessa lån med säkerhet i fast egendom kan användas till onyttiga flygresor till Thailand och andra tveksamma semestermål. Läs mer om dessa lån i en rapport på förbundets webbplats: ”Det saknas rimliga bolånealter-nativ för seniorer”.


På nedanstående debattforum har en SPF-blogg tagits in

www.bostadspolitik.se

Efter KRISEN får det helt

enkelt inte bli som förut igen


Debattpocketbok

Sverker Sörlin

KRIS! Från Estonia Till Corona.

Bokförlaget Atlas


Bostadskris, kris i befolkningsfrågan, kristidsnämnd. Kris förekommer i många sammanhang. Som den idé -och lärdomshistoriker Sverker Sörlin är reder han ut begreppet och med kris näraliggande före-teelser. Kriser kan förebåda katastrofer, som ofta får ett snabbt förlopp. En katastrof kan också leda till en kris. Kris kan leda till revolution – blodig eller oblodig -. Coronapandemin är utan tvekan en äkta kris. Den omfattar hela världen och hela klotet - som ett världskrig. Kris är ett ord som ska respek-teras och inte slentrianiseras menar författaren. Kris är ett begrepp som antyder att allt blir sig inte likt igen efter att krisen har bedarrat och efter att omfattande och omvälvande åtgärder vidtagits. Orden är viktiga i denna tillsynes anspråkslösa bok, som dock Sörlin försett med nyttiga och ibland oväntade och lärdomsspäckade referenser.


I förordet framhåller vår ärkebiskop Antje Jackelén betydelsen av ”orden” och kunskapen, vilka författaren verkligen vårdar. Inte bara genom den vetskap som Sverker Sörlin besitter är han en auktoritet utan även ”praktiskt”; han blev nämligen också tidigt i mars smittad av coronaviruset och fick uppleva ångestfyllda dagar då svensk sjukvård ”krisade” och lite yrvaket inte riktigt fattade vad vi var på väg mot. Men denna insikt läser man boken med stor respekt. Den har tagits fram på rekordtid och i rättan tid.


Den största textmassan i denna pocketbok består av ett drygt femtontal DN-artiklar, samt anföranden, bokrecensioner och tal, som har det gemensamt att det finns ett alarmistiskt budskap som gränsar till och är nära att tippa över mot - just KRIS. Att läsa dessa korta stycken visar också med vilken vana och precision Sörlin rör sig mellan statsvetenskap, ekonomism, naturvetenskap, naturhistoria och humaniora. Det är en sådan bok som man känner sig klokare av när man läst och haft tid att begrunda. Vissa passager i boken rekommenderas bli lästa om igen.


Både ärkebiskopen och författaren framhåller att kristid är orostid. Oro för den egna livhanken, arbetet, hus och hem, anhöriga. Coronakrisen har många av dessa ingredienser, men den odlar också vår känsla för samhörighet och lojalitet. Håll avstånd! Tvätta händerna! Undvik trängseln i kollektivtrafiken! Det är på dig det hänger om din sköra farfar ska överleva eller få en plats på intensiven! Det gäller att tänka i långa led.


Sverker Sörlin, som den naturhistoriker han är, drar ut perspektivets hjälplinjer att även innefatta den miljökris som väntar oss men som ännu inte påtag-ligt drabbat den rika världen, i sådan omfattning, att den lett till handling utan bara till ord och siffror att diskutera i akademierna. I corona-krisens köl-vatten har några av oss, inte minst författaren själv men även några premiärministrar, i sina febriga sjukdomsdrömmar skymtat Charon febrilt roende över floden Styx med sin last. Behöver det verkligen gå så långt för att vi ska inse att miljö- och klimat-krisen redan är här?


Sverker Sörlin har bidragit till att i Sverige föra ut begreppet antroposcen – människans tidsålder – såsom den senaste av våra geologiska tidsåldrar. Intressant, men är det inte bara fyndiga begrepp som passar forskarvärlden? Folk i allmänhet känner ju inte ens till jura, krita etc! Men ska det å andra sidan behövas ond bråd död, även i den rika värl-den, för att vi på allvar ska reagera på miljökrisen? ”Låt oss ta hjälp av corona-krisens hantering och verktyg för att göra oss lika medkännande och medvetna om klimat- och miljökrisen”. Så skulle man också kunna tolka bokens budskap.


Fredrik von Platen


"Så här har vi

seniorer det med boendet" 


Slut på att köpa grisen i säcken?

Det urgamla talesättet ”köpa grisen i säcken” har kommit till heders igen. Förr i tiden kunde man köpa en spädgris på torget i en säck för att lätt kunna bära hem den. Väl hemma, knöt man upp säcken och fann en självdöd hund i den. Något liknande är det med dagens bostadsrätter som man köpt ”på ritning” hos mäklaren för 30 månader sedan och nu får se i verkligheten. Så gott som alla köpare av nya bostadsrätter som jag mött är, när det kommer till kritan, missnöjda. När de positiva omdömena är avverkade av typen: snygg utsikt, busslinje 4 stannar utanför porten, servicebutik tvärs över gatan, nära till jobbet, kul med en hobbylokal etcetera, kommer efter en stund allt det som är dåligt, berättat i ett tonläge som antyder djup besvikelse och maktlöshet över ett misslyckat köp. .  .  .    forts

 

 

Sagan om bostadsrättsföreningen Barskrapan

Det var en gång två byggherretroll. Det ena trollet hette Oskar det andre Tobbe. De var bröder. Det är inga ovanliga namn på troll, om någon nu tror det. De hade kommit över en fastighet som de tänkte bygga bostäder på. Det var mark som ingen ville ha, för det hade förut stått en ful fabrik på tomten som gjorde att alla trodde att det var smutsigt och förorenat långt ner jorden. Trollen köpte den skräpiga tomten ganska billigt. Men tomten var inte så smutsig som alla trodde, och trollen skulle ändå gräva en grop där huset skulle stå, och lägga jorden på ett annat ställe långt borta där det inte var så noga. Och den snälla kommunen som behövde bostäder hjälpte till. Den lilla dyiga sjön som hade vuxit igen fick kommunen pengar från det snälla Naturvårdsverket för att röja upp. På så sätt skulle ena halvan av huset de byggde få utsikt över en vattenspegel och från den andra sidan av huset kunde man se hur godståg baxades fram och åter på bangården. Ju fler godsvagnar som rangerades desto bättre går det för Sverige sa en ekonomiprofessor i TV. Och vem vill att Sveriges ekonomiska utsikter ska vara dåliga? Jag menar bara! sa de båda bröderna.

 

Trollen bar alltid stora spenderbyxor så att de kunde gömma sina svansar i dem. De gick som barn i huset in och ut genom kommunkontorets dörrar. ”Här har vi några byggare som vill oss alla i kommunen väl” sa det ledande kommunalrådet. ”Vill oss väl” är ljust vad de vill, sa oppositionsrådet.

fortsättning . . . .

 

 

”Miljonärerna har tagit slut”

Att sälja dyra bostadsrätter har den senaste tiden blivit svårare än på länge. Fredrik von Platen, sakkunnig i bostadsfrågor på SPF, menar att vi ser ett skifte på marknaden.

 

Kopiera länken

och lyssna på EFN's inlägg

https://www.efn.se/nyhetsrummet/miljonarerna-har-tagit-slut/

 

 

 

Den sociala bostadsrättsidén är kapad av giriga bostadsbyggare. 

Den helt dominerande delen av dagens bostads-rättsbyggande har ingen likhet med de bostads-sociala och konsumentkooperativa ambitioner som vägledde pionjärsorganisationerna på 1920-talet och långt fram på 1970-talet. Sedan mitten av 1990-talet har nya aktörer kraftfullt tagit över marknaden för bostadsrätter. Vi kan kalla dessa aktörer för ”försäljningsbyggherrar” eller ”entreprenörsbyggherrar. Själva vill de kalla sig utvecklare eller förädlare eller fastighetscoacher! De representerar ofta de stora byggkoncernerna. Låt oss i det här fallet kalla den för Byggkoncernen BK. Koncernen bygger, i mitt praktikexempel, i kvarteret Uppskörtaren Större ett flerbostadshus, som ska upplåtas mot bostadsrätt. När huset är klart, efter en produktionsfas på 2 – 3 år, övertas det av lägenhetsköparna, som även övertar den byggande föreningen, med stadga och allt, som Byggkoncernen bildade inför byggskedet. Den nya föreningen består oftast av ett antal, i bygg- och förvaltningsfrågor, mer eller mindre entusiastiska amatörer. Några av medlemmarna tar på sig ansvaret och går in i styrelsen, andra bildar en supportergrupp till styrelsen, andra åter undrar – ”va sjutton har vi gett oss in i” – det är ju bara problem, som ältas på husmöte efter husmöte de första åren.

 

 

 

Sydsvenskan 16 mars 2018

”Samhället kan spara miljontals kronor i och med att en lägenhet i ett seniorhus byggs.”

■ Tänk om de hundratusentals välbelägna enfamiljshus där det idag bor en eller två seniorer kom ut på bostadsmarknaden, hur många barn-familjer skulle inte då få sina drömmar uppfyllda?

Det skriver Fredrik von Platen, arkitekt och SPF-seniorernas bostadsexpert.

 

 

DI-debatt, apropå byggfusket i Brf.Riddaren 24 i Stockholm. Införd den 18 jan. 2018

 

Att köpa bostad i säcken

Att köpa bostadsrätt på ritning är mycket riskfyllt. Det vanligaste är att totalentreprenören och byggherren tillhör samma koncern. T.ex XX-företaget entreprenad bygger åt XX-företaget bostad som sedan säljer till ett gäng amatörer som så småningom bildar en bostadsrättsförening med stadgar som förra byggherrens interimistiska bostadsrättsförening skrivit. Den ursprungliga föreningen har godkänt huset vid en slutbesiktning.  . . . . forts

 

 

Med anledning av den sommar-sega bostadsdebatten i rikspressen

Bostadsbyggnadsdebatten sommaren 2017 är mer förvirrad än på länge. . . . . .forts .

 

 

Att städa upp bland trapporna

Jag var nyligen på Senior-Världskonferensen, som gick av stapeln den 20 april på Chalmers Konferens vid Chalmersplatsen i Göteborg . . . . .

 

 

 

Ge alla samma möjlighet att bidra till effektiv energihushållning

Seniorer tycker att varje hushåll, genom energi-mätning i nya hus, ska betala för den energi man använder.

   Halva Sveriges befolkning bor i flerbostadshus och andelen kommer att öka på grund av urbanise-ringen och den kraftiga ökningen av antalet medborgare i Sverige. Svenska myndigheter bedömer att Sverige behöver bygga 700 000 ”energismarta” bostäder till 2025, där huvuddelen kommer att vara flerbostadshus. Vi får inte missa chansen att bli energismarta konsumenter. , , , , , ,

 

 

 

Åtkomliga bostäder

 

SNS-rapporten “Åtkomliga Bostäder” författad av professor Hans Lind, KTH -  presenterades den 17 februari i Stockholm bl.a. inför bostadsministern och en stor publik och SVT Forums kamrer. En intressant rapport som man bör ha läst om man ska delta i den aktuella bostadsdebatten. Bygg- och bostadssektorn var i panelen representerad av BoKloks vd. Jonas Spangenberg. Det var ett bra val, ty han kunde visa på ett uppriktigt sätt från min bransch att öka konkurrensen.   

    De sista skälvande minuterna fick jag, som en röst från publiken, chans att peka på den konventionella byggsektorns horribelt dåliga organisation och insikt om kostnadsutvecklingen (tid 1.28 min).

 

http://www.svtplay.se/klipp/6597478/atkomliga-bostader

 

 

 

Raka rör i stället för flyttkedjor

På en någorlunda effektiv bostadsmarknad sägs det uppstå en flyttkedja när ett hushåll lämnar sin bostad, som därmed blir ledig. Effekten av en sådan händelse kan ge upphov till längre eller kortare kedjor. Ibland ifrågasätts det om det ska liknas vid kedjor eller snarare ringar på vattnet. Den lättast avläsbara effekten av händelser på en bostadsmarknad uppstår, menar aktuell forskning, om det samtidigt tillkommer nya bostäder, även om tillskottet är litet. För att begreppet ska vara intressant, meningsfullt och ett användbart mått ska inte ”kedjereaktionen” dra ut för mycket i tiden, innehålla för många länkar eller involvera alltför fjärran bostadsmarknader. . .  forts

 

 

 

 

 

Arkitektgala

 

På torsdag ska vi arkitekter “fira” vår gala och dela ut priser och medaljer. Utredningen “Getaltad livsmiljö”- en politik för arkitektur, form och design har just lagts på regeringens bord.

    Ensamutredaren Christer Larsson ska tillsammans med Kulturministern förklara för oss arkitekter vad som denna “soppa” innehåller.

    I det nummer av Arkitekternas egen tidning, som kommer lagom en debattartiklar från min penna. Det är fler än jag om är missnöjda med utredningsresul-tatet. Jag bifogar mitt bidrag. Därtill kanske “vårt upprop” på kultursidorna i SvD den 17 nov har uppmärksammats av några. Annars läs nedan.

http://www.svd.se/sverige-behover-ett-arkitekturmuseum

 

 

 

Arkitekter, designer och konstnärer - bättre utredning är vi väl värda

Fick SOU 2015:88 i min hand härom kvällen – ensamutredaren Christer Larssons opus – och läste den med stigande oro och förvåning under natten.

 

Jag fick en första varning när den drygt 250-sidiga skriften inleddes med något patetiskt, som jag aldrig tidigare läst i en SOU, - “Utredarens förord” på 2 sidor. Illa byråkra-tiskt skrivet och obegripligt, inte minst för politiker som ska läsa det och därtill skriven i en ödesmättad ton av typen ”nu eller aldrig”. . . . . forts